Resan till Brooklands


                                                                       Edens Lustgård

Brooklands har alltid varit bilsportens s.k. Edens lustgård under 20-, och 30-talet. Brooklands var också födelseplatsen för Engelsk motorsport och fostrat många av de stora legendarerna inom motorsporten. Sir Malcolm Cambell, Tim Birking, John Cobb, Freddie Dixon, Henry Seegrave, Woolf Barnato, George Eyston för att nämna några av de mest berömda. Flera av dessa förare tävlade också om äran att vara snabbast på land.

Se Capri sedan dö…

Under alla de åren som jag har kört racing med mina förkrigsbilar, så har Brooklands varit ett mål att besöka.  Men också en dröm, att en dag få köra på delar av Brooklandsbanan.

När jag började bygga Il Drago Ruggente (Draken) 2010, så var målet att en dag få vara med på Brooklands och Goodwood. Att få komma till dessa två platser kan utryckas som - Se Capri sedan dö…

 Screen Shot 2014-08-23 at 12.31.33.png 

 Tim Birking och Sir Maclom Cambell i samspråk, när det begav sig.

Plötsligt händer det…

Låter som reklamkampanjen för Trisslotter, men det blev lite sådan känsla. I slutet av november 2013 får jag ett e-mail ifrån Engelsmannen Phil Ward, ägare och grundare av bilmagasinet Auto Italia.  Han hade hittat youtube filmer om Il Drago Ruggente ( Den Rytande Draken). Han var fascinerad av bilen och undrar om jag skulle kunna tänka mig att vara med på Italian Car Day på Brooklands i maj 2014? Jag funderade länge och väl i 2 nanosekunder! Sen mailade jag snabbt tillbaka och skrev " jo!-jag kan tänka mig att vara med" om de skulle kunna tänka sig att sponsra lite, eftersom det blir en ganska dyr resa? I ärlighetens namn, så skulle jag kunna tänka mig betala, bara för att få vara med. Men som säljare och risktagare som jag är, så tog jag en chans! Den gick hem! Auto Italia och Brooklands Museét sponsrade tillsammans med en rimlig summa pengar och saken var biff. - Nu skall det bli resa av.

Jag ringde snabbt till min far Kalle och Magnus Neergård, som hjälpt mig så mycket i byggandet av Il Drago Ruggente.  Jag frågade om de ville hänga med till Brooklands. Dessa två herrar är lite trögtänkta, så det tog en halv sekund innan de svarade ja! Vår kompis Bosse Lindgren vill också hänga med som moraliskt stöd och det var nödvändigt, eftersom gänget i stort är lite svaga inför vin, kvinnor och sång. Om inget annat, så var det så för en 30-40 år sedan.

Förberedelser inför resan

Il Drago Ruggente är ingen bil man bara åker i väg med och startar på ett kick. Il Drago Ruggente har ett eget och komplicerat liv. Kanske inte så konstigt, om man inser att den har gener ifrån en Italienare, en Amerikan och en Fransos.  Denna motsägelsefulla kombination kan jämföras med ett vilt krogslagsmål i utkanten av Vingåker. Jag kanske inte skall gå närmare in på denna traumatiska liknelse, utan fokusera mer på själva resan…

Varje resa är ett projekt med en checklista på vad som måste kollas upp. Spänna lösa skruvar (dock inte mina, även om det är den första tanken som slår en) pga av häftiga vibrationer.  Testa pumpar, ändra, justera, och fyllas på samt alla verktyg och utrustning som skall med.

Det där med "fylla på" är ett kapitel för sig själv! Efter alla starter och körningar under 2013, så bestämde jag mig för att byta olja inför resan till Brooklands. Det är klart Draken skall få 55 liter ny 20/50 olja. - Man åker inte på trevligheter utan nya kallingar-typ!

IMG_1002.jpg

Det tar en stund att tömma 55 liter olja och ännu längre tid att fylla på med 55 en-liters förpackningar (typ 2 mm skäggstubb). För att inte snacka om allt kladd med oljan. Jag är ingen vän av handkräm och ännu mindre av insmorda händer i zinkförsedd 20/50 olja. Dock kan jag tycka doften är lite manlig, men det är jag ganska ensam om att tycka enl. min fru Helen.

Resan bokades i god tid och med överfart via Esbjerg i Danmark till Harwich i England. Resan ifrån Hjärup, där jag bor till Esbjerg är ca 34 mil och vi kör i 80km/t , så bör det ta ca  4 timmar och 30 minuter. Vi bestämde att vi träffas klockan 12 på Shell-macken som ligger ett par kilometer innan Öresundsbron.  Då bör vi vara i god tid i Esbjerg innan båten lättar ankar 18:00

Drakens ankomst till Brooklands är förannonserad.

Det är lite svårt att ta in när Auto Italia, Brooklands Museét och andra motortidningar annonserar Drakens medverkan i Auto Italia på Brooklands. Det är inte utan att man blir stolt, men samtidigt känns det lite konstigt jmf med allt annat imponerande som finns på Brooklands. Draken och Ferraris första F1, 212 ifrån 1951 var det stora dragplåstren inför Italian Car Day på Brooklands.

 Screen Shot 2014-03-10 at 18.29.15.pngScreen Shot 2014-04-02 at 04.48.10.pngScreen Shot 2014-04-05 at 19.46.23.png

I Engelsk och Tysk media

Dagen-D

Så var det då dags att träffas på Shellstationen den 1 maj och humöret var på topp. För att inte tala om det fina vädret! Snart var vi alla samlade och vi tog en gruppbild på elitsoldaterna som skulle erövra England. Vi närmare granskning av truppen, så hade de flesta passerat bäst före datum och några av dem skulle inte ens vara kapabla att knyta marschkängorna utan att en vital del skulle ta i. Nu var vi ju inte där för att erövra på det sättet, utan mer sätta ett avtryck i Brooklands långa historia. Sen skall man kanske inte sticka under stolen med att vi hade en lömsk plan på minimera deras lager på Ale, Fish & Chips och kidney  pie. 

 IMG_0748.jpg

När väl bilden var tagen, så var det dags att trycka in oss i bilen och ta farväl av Skåne på ett tag.

Bilfärden gick ganska fort. Magnus underhöll oss med diverse Danska namn på Disneys seriefigurer.  Visste Ni att Knatte, Tjatte och Fnatte heter Rip, Rap Rup! Och ännu värre är att Uppfinnar-Jocke heter George Gearlös. Första gången vi hörde dessa namn, skrattade vi så vi höll på att nästan köra av vägen. -Dessa Danskar! Sen kom vi fram till att Norrmännen inte är mycket bättre. Ni har väl hört talas om Galongutten! Dvs Läderlappen eller numera Batman. Ja! Dessa Norrmän och sen inser man att vi Svenskar inte är mycket bättre med våra namn på figurerna. Jag vågade inte skriva, vad Danskarna kallar Snövit och de sju kortväxta, med risk att Ni inte får läst resten av reseskildringen. Nog om detta, men skrattade gott under färden gjorde vi!

Med denna underhållning och tanken på att vara ifrån frugan en vecka gjorde att resan gick fortare än vad vi trodde. Tänk vad skratt kan korta tiden! Vilket är lite motsägelsefullt, eftersom vi ofta säger att det förlänger. Ja! Dessa Svenskar…

Eftersom vi anlände så pass tidigt till Esbjerg, så tog vi en fika på torget. Kalle avnjöt en Danishcoffe. Whiskey med grädde om jag inte minns fel!

IMG_0749.jpg

Vi andra mådde också förträffligt i solen över ett glas öl o vin. Vi var rörande överens- så här skall livet vara, när det är som sämst!  En timma senare, så var det dags att köra på färjan och checka in i vår 4-mannahytt.

Hyttbuffé

Magnus föreslog ganska tidigt, innan själva avfärden att det är trevligare och godare att själv ha med lite mat och vin/öl samt avnjuta det i hytten. Jag instämde helt och tog på mig ansvaret att fixa en Hyttbuffé.  Att fixa en hyttbuffé till dessa matglada Skåningar är en utmaning i sig själv. Det ingår flera kriterier för en hyttbuffé.

1. Maten måste gå att äta med fingrarna. 2. Det får inte vara för lite mat. En icke mätt Skåning är inte att leka med och det har Danskarna fått erfara under många hundra år. 3. Den måste innehålla minst så många rätter som i Snehvide, Dumpe, Flovmand, Lystig, Gnavpot, Brille, Søvnig och Prosit.  4. Det viktigaste av allt! Maten får inte framkalla gaser, med tanke på att vi är fyra i hytten.

Med dessa krav i minnet, så stegar jag in på Coop´s delikatessavdelning i Lund. Det vattnades i munnen över att se alla dessa härliga delikatesser och valde dem omsorgsfullt efter kriteria 1, 2, 3 och 4:a, men mest efter 4:a, i ren självbevarelsedrift.

Av någon anledning, så hade jag glömt att nämna för Kalle att jag fixar Hyttbuffén.  När vi lastade in för avfärd, så hade Kalle packat en kylväska full med godsaker och som inte precis uppfyllde kriterier 1 och 4.  Han hade med sig löksill, Janssons frestelse, luad ål, ägg, revben, kycklingvingar, korv, Spickeskinka och Gud vet allt! Plus all mat jag hade inhandlat-Hur skall denna middag sluta!

När vi väl började äta, så hade vi ett mindre Julbord i hytten. Det var mycket gott och vi hade det riktigt trevligt och såg framemot äventyret på Brooklands.

IMG_0752.jpg 

När vi väl hade ätit färdigt, så kunde vi knappt röra oss. Trots att vi var proppmätta och höll på att hamna i en s.k. "paltkoma", så var vi överens om att vi behöver en nattfösare! Vi insåg att vi behövde någon form av lokalbedövning, för att klara nattens prövningar med skogsavverkning och korta fanfarer i C-moll.

Välkommen till England

På morgonen var vi rörande överens att nattsömnen varit god, med tanke på omständigheterna! Efter en härlig frukost, så var det dags att packa ihop och vänta på att färjan skall lägga till i Harwich.

Avfarten gick bra och efter en timma så möttes vi av välkomstkommitén dvs. Polisen.

När vi körde längst vägen mot London, så såg jag plötsligt en MC-polis ståendes längs vägen. När han såg oss, så var han inte ståendes längre. Någon minut senare vinka han glatt på oss med en Pizzaspade och bad oss vänligen stanna.  Hello!- Vi har idag kontroll på fordon med släpvagnar och vill gärna att Ni följer med mig till platsen där vi har vår kontroll. Så vill jag gärna ta en bild på bilen som Du har där bak om det är OK? - jag svarade absolut, på båda frågorna även om jag var tveksam till den första!

Väl framme på kontrollplatsen så stormade Poliser fram och omringade ekipaget. Mest för att titta och fråga om Draken samt ta foton. En Polis höll på att undersöka bil o släp och efter 10 minuter var vi klara att köra vidare.  Dock blev vi inte riktigt kloka på vad de letade efter. De tittade mest under huven på Volvo:n, när de borde titta mer på motorn i Draken, tycker man- Ja dessa Engelsmän!

 IMG_0755.jpg

Draken anländer till Edens lustgård.

Efter ca 15 mil ifrån Harwich och till Waybridge där Brooklands ligger, så var vi äntligen framme. Vi tänkte höra om det var möjligt att parkera Draken redan dagen före evenemanget, för att slippa ha den på parkeringen vid hotellet.  Vi gick in och frågade i Museéshoppen vem vi skulle prata med om en parkeringsplats. De var först lite frågande och undra vem de kunde hälsa ifrån?

Jag sa - hälsa ifrån Il Drago Ruggente! Då blev de ännu mer frågande, men tog mod till sig och ringde en ansvarig person.

Efter en stund kommer en ung och mycket trevlig dam in i Museéshoppen och frågar om det är vi som är ifrån Sverige och har med Il Drago Ruggente?  Vi sken upp med fyra fåniga leende. Helt plötsligt kändes det som en situation, hämtad ur Snövit och de 4 Kortväxta. Här stod vi som Dumpe, Lystig, Gnavpot, & Brille och titta beundrande på Snehvide. Bosse som följde med som moraliskt stöd fattade sig fort och knuffa till mig i sidan, så jag kunde få ur orden - Ja det är vi, he he!

Damen som kom till oss var marknadschef för Brooklands Musseét och hon heter Valeri Mills. Valeri visade oss vart vi kunde parkera Draken och ställa släpet.  Efter en stund kom hon tillbaka och presenterade oss för en herre som heter Allan Winn. Allan är Museédirektör och hälsade oss varmt välkomna till Brooklands. Draken täcktes över med sin silverfärgade pyjamas och så var vi redo att köra till Hotellet The Blue Anchor.

Hotellet låg i en liten by som heter Byfleet. Hotellet var lite ruffigt, men vi fick varsen 2-manna stuga vid sidan om hotellet och det var OK. Dock var rummen inte mycket större än hytten på båten, men vad skall man förvänta sig med tanke på hotellets namn. Några ankare på hotellet såg vi dock inte till, men den klassiska rördragningen på engelska hus såg vi mer av.

 IMG_0810.jpg

Hotel Blue Anchor

Smogen återvänder till Booklands

Så var det äntligen lördag och spända av förväntningar samt oro över hur Engelsmännen skulle ta emot Draken. Efter en god frukost hos Magnus och Bosse, så styrde vi mot Brooklands. Vi hade bara 5-6 km till Brooklands, så det gick fort. När vi kom fram vid 9-tiden, så var det redan full aktivitet.

Allan Winn kom och hälsade oss välkomna igen. Efter en stund kom också Phil Ward (initiativtagare till Italian Car Day och ägaren till Auto Italia) och hälsade oss välkomna. Phil gav mig också tidschemat för när vi skulle köra på Mercedes Test Track och i klassiska Test Hill. Phil frågade också om vi kunde start upp bilen vid 11:a tiden, så publiken fick lite försmak på Draken. Självklart gör vi det. Med det skulle visa sig att det inte var så självklart, med det lynnet som Draken har.

Vi gjorde oss redo att förbereda start klockan 11:00. Drog igång kompressorerna för att pumpa upp 14kg tryck i lufttankarna (Draken startas med luft). Drog i gång oljepumpen för att försmörja vev- och kamaxlar.  Pumpade in lite extra bensin för att motorn skulle dra igång direkt. Klockan började närma sig 11:00 och det började samlas fullt med folk runt Draken. Speakern för evenemanget kom fram till mig och undrade om han fick göra en intervju med mig, om Draken och vad vi höll på med samt vad publiken kunde förvänta sig. Jag sa-Sure!   

Screen Shot 2014-05-06 at 21.20.08.png 

Efter en lång intervju, så var det dags att starta.  Jag hoppar upp i Draken. Startar bensinpumpen och ber Magnus öppna luftkranen, samtidigt som jag börjar snurra på startmagneten och väntar på en smäll när drar igång motorn, men inte det inte! Det kom endast en liten rökpuff och det var allt. Otacksamma Drake, med all den omsorg den fick före starten.

Vi tog ett snabbt beslut att hälla i lite extra bensin direkt i förgasarna. Det kanske krävs en riktig snaps(6:a 98 oktan med malört), för att få igång en tjurig gammal gubbe. Speaker frågade vad som hände och jag förklarade att han är lite tjurig och behöver en snaps, som alla äldre män kräver för att komma igång. Han var inte sen att instämma- Yes-Indeed!

Tio minuter senare så var trycket i lufttankarna och i blodomloppet på topp! Och så vi var äntligen klara att starta igen. Innan vi startade, så sa jag till Bosse att kolla upp så ingen står bakom Draken när vi drar igång. Dels för röken, men också för eldflammorna.  Magnus öppnade luftkranen och jag startade bensinpumpen samt började veva på startmagneten. 2 sekunder senare så drog motorn igång med buller och bong. Jäklar vad det rök ifrån avgasrören. Bosse som gick bakom bilen för att varna publiken försvann fullständigt i röken. 

Screen Shot 2014-08-18 at 18.18.20.pngScreen Shot 2014-05-18 at 20.24.55.png

Bosse någonstans bakom bilen.

När väl dimman hade lagt sig och motorn stannat, så bröt jublet ut och alla applåderade. Succén lät inte vänta på sig! Alla skulle fram och prata och fotografera Draken. Det blev inte en lugn stund under resten av dagen. 

Ni kanske undrar vart Bosse blev av? - jo då! Vi hitta honom efter stund på en bänk ett par hundra meter längre bort. Han hade gått vilse i rökmolnet.

IMG_0766.jpg

https://www.youtube.com/watch?v=X8y2W0c08D8 (länk till starten)

 

Draken äntrar scenen

Klockan tolv var det förarsammanträde för alla som skulle ut och köra på Mercedes Test Track. Jag och Peter Jeeram, ägaren till Ferrari 212 skulle köra sist.  Vi stod och väntade en stund innan det var dags att köra ut på banan. När det väl var dags att start, så tänkte vi inte på att Peter stod bakom oss. Med påföljd att han precis som Bosse, försvann i rökmolnet för en kort stund. Vi insåg snabbt att detta är kanske inte det bästa sättet att skaffa nya vänner.

Bilden under sammanfattar incidenten ganska väl. Samtidigt är nog rök ifrån Draken mer hälsosamt än en cigarett. Det framkallar iallafall inget beroende!

Screen Shot 2014-05-15 at 16.27.11.png 

Efter att alla italienska bilar hade kört sina varv på banan, så var det vår tur att äntra scenen. Vis av erfarenhet, så bad jag Peter som stod bakom med Ferrari 212 att starta först och köra före oss på bana. Peter svarade - Yes! Please, innan jag hunnit avsluta meningen.

Magnus och jag gjorde Draken startklar och var redo att äntra scenen. När vi väl kom ut på banan så var Draken på sitt bästa humör och spottade eldflammor i ren och skär glädje av att vara på Brooklands. Banan var dock för kort för att varva ut ordentligt, men det gick riktigt bra ändå. När vi kört våra varv, så var det dags att köra tillbaka och parkera bilen vid klubbhuset. Efteråt, så frågade jag Magnus varför du såg så liten och ihopvikt ut när vi körde?-typ knäppt ihop översta knappen med understa hålet i overallen. Det var inte så konstigt sa Magnus-jag fick inte plats för benen pga brandsläckaren, så jag fick mer eller mindre sitta i fosterställning och försöka hålla mig fast och ta bilder samtidigt. Det visade sig efteråt att det blev inga bra bilder, utom de bilder som andra fotografer tog på oss.

Screen Shot 2014-05-06 at 09.03.07.pngScreen Shot 2014-06-17 at 21.53.50.png

https://www.youtube.com/watch?v=iLiWSER-hAA Här är en film ifrån vår körning.  Spola 7 minuter in i filmen om Ni inte vill se dussinbilar som Ferrari, Lamborghini, Maserati, Alfa Romeo, etc.

Test Hill

Runt 2 tiden så var det dags för förarmöte inför Test Hill. Test Hill har funnits sedan 1907 och var till för att testa ork och kraft i bilarna samt bromsar när man körde nedför. För mig är det ibland de brantaste backar jag erfarit, om man inte jmf med livet som är en konstant uppförsbacke ;)

Allan Winn höll i förarmötet och sa att alla bilar som skall köra i backen skall bilda en lång kö vid sidan om Test Hill, utom Draken! När Draken startar, så kör den direkt till backen och uppför. Allan sa också- Det är inte för att vi vill behandla Draken speciellt, utan mer att vi vill behandla den speciellt.

När mötet var klart började alla bilar ställa sig i kö för att utmana backen. Bosse som försvann i rökdimman ville åka med uppför backen. Bosse ville känna hur det känns att åka med och inte bara stå bakom bilen. Vi avvaktade i tio minuter, så en del av bilarna hade börjat köra i backe. Vi fick klartecken att vi kunde starta och köra fram till starten. Jag tittade på Bosse för att se om han var redo för sin livs resa. Bosse var kritvit i ansiktet och jag undrade hur röken kunde färgat av sig så! Bosse var redo och sen trampade jag på gasen. Vi for uppför backen i en jäkla smäll! Halvvägs upp spottade Draken ut en eldflamma, som fick publiken att jubla. När vi väl var uppe på toppen fick Bosse tillbaka sin normala hudfärg och allt var frid och fröjd! Vilken upplevelse och känsla att köra i denna historiska backe. Alla legendariska bilar och förare har kört i denna backe-Magiskt!

2727-12.jpg 

Bosse och jag anländer till Test Hill inför "take off"

https://www.youtube.com/watch?v=w5cusfP12BA&index=7&list=FLK_UEofHWWRIJ16oKH_KUQA Länk till körningen på Test Hill.

Efter backen så körde vi ner och hamnade på den klassiska "Banking" som man kallade Brooklandsbanan. Vi föreviga detta med ett foto.

Snart var denna fantastiska-, och magiska dag till ända. Vi hade samlat så många intryck och upplevelser. Men det var svårt att ta in allt och riktigt förstå vad vi varit med om. 

Innan vi började packa ihop allt, så kom Allan Winn och introducerade oss till deras hovfotograf, Glen Gibs. Glen vill föreviga Draken utanför Sir. Malcolm Cambells´verkstad och den berömda bensinstationen. Glen tog ett par fina svartvita bilder som fick Draken att göra en tidsresa, till då det begav sig.

10478560_10152554150351934_3147432633862305549_n.jpg10462558_10152554150621934_1499913025885792697_n.jpg

 

Vi fick också möjligheten att låta Draken stå kvar över natten. När vi var tillbaka på hotellet, så gick vi till vår stamkrog The Ploug. En mycket trevlig pub och restaurang. Här serverades mycket god mat och vin/öl. Men det är ganska typiskt! -Man väljer en ställe för att slippa Svenskar på ett tag och då helt plötsligt börjar en engelsman prata Svenska med oss. Att man aldrig kan få vara ifred! Det visade sig att engelsmanen hade levt i Sverige med familj under många år, men flyttat tillbaka för något år sedan. Efter en trevlig pratstund, så var det dags att gå tillbaka till vårt hotel och hoppa i kojs inför sista natten i Byfleet och i England.

Rundtur i Brooklands historia.

Dagen efter, så for vi tillbaka till Brooklands och lastade Draken. Vi passade också på att titta in i Museét, eftersom vi aldrig fick en chans under lördagen pga av alla aktiviteter och frågor ifrån intresserad publik.  Museét har många av de klassiska bilarna som tävlade på Brooklands. De mest fascinerande bilarna är Napier Railton som har varvrekordet med 230.84 km/h. Helt fantastiskt med tanke på banans skick vid den tiden. Vi tittade också på den legendariska BABS, som gick ett tragiskt öde tillmötes på Pendine Sands i mars 1927. J.G. Parry-Thomas omkom vid ett försök till hastighetsrekord. Resterna av BABS grävdes ner i sanden. 40år senare grävs BABS upp och restaurerades till allas bilfantasters glädje.

IMG_0803.jpg

Utanför ett av de klassiska garagen.

Summa summarum

Efter en trevlig seglats mot Esbjerg, så var vi äntligen framme i Danmark. Nattsömnen hade varit god. Dock trodde vi att vi hade avverkat all skog redan på väg till England, men uppenbarligen fanns det mer kvar. Fanfarerna hade i alla fall skiftat tonart till A-Dur.

Under hemfärden så konstaterade vi att vi haft en riktigt trevlig resa tillsammans och en fantastisk upplevelse på Brooklands. Vi vill gärna komma tillbaka vid ett annat tillfälle.

Efter 34 mil, så var vi tillbaka på ruta ett dvs Shellstationen vid Öresundsbron. Vi lämnade över Bosse och Magnus i goda händer.  Kalle och jag fortsatte mot vårt garage för att ställa tillbaka Draken på sin plats. Innan vi lämnar garaget så får Draken en klapp, eftersom han skött sig exemplariskt och lämnat ett minnesvärt avtryck i Brooklands långa historia.

Vid gåspennan,

Glenn

PS. När jag skrev denna reseskildring, så är jag bara 2 veckor ifrån att delta i en av de längsta och mest stigande backtävlingarna i Europa. Grossglockner Grand Prix. Det kommer att bli den största prövningen för både mig och Draken. Som sagt livet är en uppförsbacke…

… Fortsättning följer!

 

Webbplats av Pindo Design | Bakgrundsbild av Racefoto